Man bara ger och ger hela jävla tiden, får ingenting tillbaka. Jag måste alltid lyssna och förstå och hjälpa, men folk bara trampar på mig. Jag är så trött på det. Självklart är jag glad om jag kan hjälpa till, ställer gärna upp för de som förtjänar det. Nu visar det sig att jag inte ens kan lita på min egen syster. Att man alltid ska behöva akta sig för vad man säger. Visst, man ska alltid tänka innan man talar, men ibland tror man att det man säger är okej men icke.

Alla behöver ju inte ta åt sig, är väldigt tacksam för de fina vänner jag har i mitt liv som faktiskt stöttar mig och står vid min sida fortfarande. Även om jag kan vara en pain in the ass ibland. ;p