Jaha.
Så var det dags igen.
Alla borde hålla sig på minst tre meters avstånd och inte prata med mig.
Och framför allt inte läsa detta långa, arga, tråkiga inlägget.
Jag är sur.

Det hela började igår när jag skulle hem från Uddevalla.
Jag tjatade på Alex att han skulle följa med mig hem men han tyckte det verkade jobbigt med så kort varsel.
Ett tåg hade spårat ur så jag fick vänta på ersättningsbuss i en timme som tog mig till Vara för att sedan åka tåg till Herrljunga. Där var det en timmes väntetid innan ett tåg tuffade mig vidare till Falköping. Där, hör och häpna, fick jag vänta två, inte en halv, inte en, utan TVÅ timmar på att få åka till Jönköping. En resa som skulle tagit 2,5h tog 6h.

Kom hem så sent att bussarna till Grästorp hade slutat gå. Min syster skulle hämta mig men hon hade druckit alkohol, så jag fick ta buss till Råslätt. För att inte nojja sönder och få panik när jag gick igenom den bäcksvarta skogen så ringde jag Alex. Han berättade för mig att han inte kan komma i veckan för han har lovat att passa hundar tors-fre. Just när jag trodde att det inte kunde bli värre. Jävla skithundar. Han skulle alltså ha följt med mig hem på kvällen. Meeen som vanligt så gör folk alltid tvärt emot vad jag säger.

Jag måste gå till banken men har man ett åttatimmarsjobb så har jag förstått att man inte kan ha ett liv utanför det. Hinner inte med någonting.

Jag har en låååång jobbvecka framför mig och inget att se fram emot.