Snoret Droppar

       2008-07-13 @ 23:42:58
Inte för att vara den som är den, men det är faktiskt jääävligt synd om mig.
Jag är förkyld to the max, har snytit näsan narig och huvudet väger bly.
Phish Food hjälper inte tyvärr.

Nu ska jag faktiskt bli lite seriös, för det är något som jag tänker på ganska mycket.
Vi lever i en hemsk värld, och det händer hela tiden saker som inte får hända.
Men när en 17-årig flickas liv tas ifrån henne och alla hennes nära och kära,
helt utan anledning, då börjar man fundera. Hon hade ju hela livet framför sig.
Jag kände inte flickan, men hon gick i min parallellklass. En nära vän till mig
var hennes bästa vän, och det gör riktigt ont att se henne så ledsen. Jag vill
så gärna hjälpa, men vad kan man göra? Det finns ingenting att säga som
skulle kunna ta bort smärtan, jag inser det. Vännen, självklart finns jag här
om det är något, hoppas du vet det.

Kommentarer
Postat av: Debbie

Japp, du har helt rätt. I gymnasiet så fick en av mina klasskamrater ett samtal på en rast, hennes bästa killkompis hade tagit sin pappas gevär och skjutit sig i munnen. The world is a really fucked up place :/



Ps. söt din blogg blivit!

2008-07-14 @ 14:29:42
Postat av: Clara

Åh tack Kmulls... tack för att du finns där, jag vet det. Kram

2008-07-18 @ 12:17:30
URL: http://onevoice.webb.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback