Gud vad sorgligt att jag är så himla missnöjd med mitt liv.

Önskar hela tiden att jag var någon annan, någon annanstans.
Borde lära mig att vara tacksam.

Skrev ett tragiskt inlägg innan, men det får vara.
Ingen mår bättre av att höra mitt gnäll.

Jag är iaf otroligt tacksam att jag har Alexander.
Den enda vännen jag riktigt kan lita på.
Jag ska hålla hårt i honom och mina tummar för att han
inte ska tröttna på mig, som jag (och många andra) gjort.