Jag sitter och kollar igenom alla bilder från Jokkmokk (för typ sjutusenetthundratrettifemte gången) och jag blir lika rörd varje gång. Hela resan var lixom så mäktig. Jag tror inte jag riktigt jag fattat att jag gjort det, haha. Så sjukt modigt av mig att åka så långt själv till några människor jag aldrig träffat. Åt konstig mat, höde ett annat språk, klappade renar, bodde i en stuga utan rinnande vatten och hängde upp döda renar efter slakten. Allt detta i Sverige lixom.

Många tror att samerna är helt insöade och bor i kåtor, men så är det absolut inte. Stugan som jag skrev om, utan rinnande vatten, är bara en temporär bostad under renskiljningen. Ibland under sommrarna när de åker ut på fjällen för att ta ner renarna bor de visserligen i kåtor, som små tält. Men deras riktiga bostad är alltså som vilken svenssonfamiljs som helst.

Hela känslan där uppe är helt underbar. Det är så mycket lugnare och fridfullare. Visst, de har ju elektronik och bilar och allt sånt, de är ju inte helt efter, men ändå. Det är inte riktigt illa som det är här nere. Alla människor är trevligare, vilket är konstigt med tanke på att det är mörkt typ hela tiden. Utomlands, där det är varmare och soligare, så brukar ju folk vara glada. Men där uppe beror nog det goda humöret på mindre stress.