Även om vi var ute och röjde igår (vilket jag skriver mer om när jag fått tag i lite bilder från kvällen) så drog min mamma upp mig klockan nio imorse för att åka till Borås med henne, Frida och hennes mamma. Vårat mål var en tygaffär. Fyra tjejer i en tygaffär = kaos. Efter fyra timmar hade både jag och Frida valt tyg till våra klänningar. Jag kommer bli så fiiiiiin!

Om jag ska vara helt ärlig så orkar jag itne blogga nu för tiden. Istället ska jag gå och mojsa med min påg.

Seriöst, det här är ju helt värdelöst. Nu har jag haft mens i fyra veckor, när jag egentligen inte skulle fått den öht! Jag tror jag  förblöder snart. Jag känner mig så fruktansvärt äcklig också. Inte nog med det, på bussen idag slog mensvärken till helt plötsligt. Det högg magen och tårarna trängde fram ur ögonen. Vad fan ska man göra när man sitter på bussen lixom? Ville bara skrika ut smärtan.

Lyllos killar säger jag bara.

Idag köpte jag en axelbandslös bh att ha till balklänningen. Jag brukar köpa mina bhar på H&M för högst 200 kr, så när jag såg prislappen som visade 400 kr så fick jag en smärre shock. Men smakar det så kostar det. Den är av märket Lovable och man kan självklart sätta på band om man skulle vilja det. Dessutom är det faktiskt push up. Hoppas den sitter uppe bara, för att gå och dra upp den hela tiden är ju inte så hett.

Nu har jag varit duktig och suttit i telefon massa. Jag ringde till en man på museet för att fråga om jag kunde få ställa ut min bilder från Jokkmokk där. Han var tveksam, men sa att jag skulle skicka ett mail så skulle han se vad han kan göra. Sen försökte jag få tag i en man på scandinavian photo hur länge som helst, satt och lyssnade på tutet i luren i typ en kvart innan han svarade. Han sa iaf att de redan har praktikanter v. 18-19 men han skulle kolla upp om jag kunde vara där 20-21. Hoppas det! Vore awesöme.

Ibland känns det verkligen trist att komma hem. Som idag. Hade hellre stannat i skolan. Har verkligen nada att göra. Får väl ta och städa eller något, haha.

Vår fotolärare sa att våra porträtt alltid är på lyckliga, skrattande människor. Så nu fick vi i uppgift att ta porträtt där människan blundar och är helt nollställd. De skulle också vara svartvita.

Jag borde egentligen göra min fotoläxa men istället fastnade jag i säkert två timmar på den här brudens blogg som snart avslutar sitt ettåriga arbete som au pair i USA. Jag ser ju grymt mycket fram emot tiden efter studenten då jag har tänkt att resa och uppleva massor. Hennes blogg mindskade ju inte suget precis. Finns det något bättre sätt att uppleva en annan kultur än genom att bo i den en längre tid? Jag kan säga på rak arm att vore det inte för att jag har Alex här i Sverige så hade jag åkt till USA i ett år. Nu tänker säkert alla att man aldrig ska låta någon stoppa en från att leva ut sina drömmar, och det är väl delvis sant. Men jag skulle aldrig riskera vårat underbara förhållande för det.

Istället lutar det mot att jobba som ett djur i Uddevalla eller Gbg för att få ihop pengar och åka ut på kortare resor. Vart vet jag inte, det får vi se då. När Alex har gått ut så ska jag tvinga honom att göra lite längre resor med mig, haha.

Det märks att jag funderar mycket på framtiden, eller?

När vi var på trägårn i lördags dansade vi häckarna av oss. Det var bara det att dansgolvet blev allt fullare och galnare ju mer klockan blev. Till slut knuffades man bara omkring och fick armbågar överallt och det spårade helt ekelt ut. det slutade med att några människor välte som dominobrickor, med mig underst. Jag slog bakhuvudet i en kant och blev allmänt mosad. Det var riktigt läskigt faktiskt, och det gjorde fruktasvärt ont i huvudet. Det gör det fortfarande också, hur ömmt som helst.

Det är tråkigt att man bara vill gå ut och roa sig och så slutar det med att någon skadar sig. Det kunde ju gått riktigt illa, kunde ju gått hål på mitt stackars huvud.

Och ja, nu ska alla tycka fruktansvärt synd om mig!

Det var någon som frågade varför jag kallas Kmulls. Det är ju en ganska bra fråga med tanke på att det inte låter alls som Camilla, på något sätt. Men dessvärre finns det ingen rolig berättelse bakom det.

Enda sen jag var liten har mamma och pappa kallat mig för Mulls. Jag har frågat vad det kom ifrån med svaret blir bara "Vet inte, det bara blev så". Och så en vacker dag för många år sen, så tror jag att min syster kombinerade Camilla och Mulls och då blev det Kmulls! Vet inte varför jag fastnade för det, men jag trivs bättre med att bli kallad det än Camilla (även om det är världens svåraste att uttala).

Idag mår jag så jävla bra. MTV på högsta volym, inte ont någonstans i kroppen (ovanligt!) och snart ska jag ut och resa. Skönt att komma bort från staden man alltid ser och människorna man alltid träffar. Som pricken över i är jag förbannat jävla snygg. Därför hade jag tänkt att för första gången, och förmodligen sista, bjuda er på en dagens outfit.

Åh, jag skulle så gärna vilja gå på den. Jag har hört att man får skriva ut sin favorit bild i A2 format på mässan helt gratis. Hade ju inte varit helt fel. Dessutom är det ju kul med semenarierna där man kan lära sig massor nytt om kamera, fotografering och retushering. Förra året på fotomässan i Jkpg var ju helt klart höjdpunkten utställningsdelen. Sjukt imponerande bilder som ger massor av inspiration.

Imorgon åker jag till Linda i Borås! Jag är så sjukt pepp så jag spricker, faktiskt. Saknar henne som fan. Det är ju lite jobbigt när jag har långdistansförhållande, jag och Alex träffas varje helg så jag hinner aldrig träffa Linda. Men nu skiter jag i om det går jättelänge innan jag träffar Alex igen, det är sånt man får ta för att åka och ta hand om sin vän. :)

Det har väl inte undgått någon att det i mars var 50 år sen Barbie kom ut på leksaksmarknaden. Den rosaälskande dockan med perfekt liv och perfekt kropp har tillverkats i 500 miljoner exemplar. Efter alla dessa år är hon fortfarande lika populär, och med tanke på det borde hon kanske egentligen hyllas. Men inte av mig.

Barbie ger helt enkelt små flickor helt fel bild av en kvinna. Hennes kropp är helt orealistiskt perfekt och man ska kamma hennes hår och sätta på henne i vissa fall väldigt utmanande kläder. De flesta har lekt med barbiedockor när de var små, och ingen har fått men av det, men det är ju ändå onödigt! Jag tycker att man ska försöka hålla samhällets sjuka skönhetsideal från små flickor så länge som möjligt. Man kan aldrig skydda dem från media som ständigt omger dem, men är det inte ganska sjukt att man uppmuntrar det? Jag kanske överreagerar, men jag hoppas att barbiedockan dör ut någon gång.

Den här har jag haft på hjärnan hela dagen.. Jobbigt!

Idag var jag ju som sagt i skolan på morgonen, sen åkte jag hem och åt och sov lite, städade mitt rum, ringde Scandinavian och fixade förmodligen praktikplats, gick en promenad, fotade lite. Jag känner mig nöjd! Jättebra dag.

Jag ska förresten ändra designen på min blogg inom en snar framtid, så om ni kikar in och ser något som ser konstigt ut är det bara för att jag håller på och meckar.

I julklapp av min älskling fick jag Body Shop's duschcreme och body butter. Jag hade knappt hört talas om body butter innan, det låter ju helt klart inte så mysigt. Men det är helt enkelt som en lotion. Den är för extra torr hud gör verkligen huden helt silkeslen! Hur fuktighetsgivande som helst. Och den åker in i huden ganska snabbt, så den klibbar inte. Men det jag gillar mest med den är nog ändå att den doftar helt underbart av mango. Det är en tydlig doft som inte är kemiskt eller så, utan verkligen ren mango. De finns i hur många lukter som helst. Jag var inne på Body Shop här om veckan och luktade på alla, och min favorit blev helt klart hallon, så den får det bli nästa gång. De kostar 165 kronor, men det är det helt klart värt. Expediten sa att vissa köper dem bara för att använda som parfym.

Studenten börjar närma sig så smått och vi i klassen har inte börjat planera någonting. Därför tänkte vi göra det idag morse men istället blev det massa bråk med en lärare som påstog att vi inte fick prata om det just då även om det var vårat klassråd. Alla andra gick till sina lektioner men eftersom att jag och Stintan egentligen var lediga idag men ändå hade kommit till skolan klockan åtta så bestämde vi oss för att ta saken i egna händer. Så nu har vi skaffat studentflak! Asbra, alla har haft sån panik över det, och så gjorde vi bara några (krångliga, iofs) samtal och sen var det fixat. Det är alltid jag och Stintan som kirrar biffen!

Spray Date firar 10 år och ordnar i samband med det en liten tävlig. Det går ut på att skriva en liten kärlekshistoria, men man får bara använda 10 ord.  Här är mitt bidrag som givetvis handlar om hur jag och Alex blev ihop, och jag skulle bli jätteglad om ni röstade på mig. Jag deltar nästan aldrig i tävlingar, men nu tänkte jag pröva lyckan!

Ja, det är ju inte så aktivt här precis. Men det är för att jag helt enkelt inte vet vad jag ska skriva om. Det är ju inte så jättekul att läsa om vad jag gjort hela dagarna, och om jag ska vara ärlig är jag noll insatt i samhällsfrågor och aktuella ämnen.

Men en sak som jag vet är att det inte är okej att 16-17-åringar plastikopererar sig. Jag såg ett amerikanskt TV-program igår om tonårstjejer som ville lägga sig under kniven för att förändra sitt utseende. En av tjejerna var lite överviktig och ville fettsuga sig. Hon åt pizza varje dag och tränade inte. Hon hade inte ens försökt gå ner i vikt på naturligt sätt! Det är ju helt sjukt att man kan tänka så. Om man vill bli smal så gärna att man är villig att betala flera tiotusentals kronor för det så är det väl klart att man försöker göra någonting åt det själv först. Plastikkirurgi är, i mina ögon, den absolut sista utvägen. En annan tjej, 17 år, förstorade sina bröst. Brösten slutar vanligtvis växa när man är 20 år. Hon sa att om hennes föräldrar inte hade låtit henne göra det nu, så hade hon ändå legat på operationsbordet direkt å sin 18-årsdag. Hur fan vet man det? Man hinner förändras jävligt mycket på ett år. I vissa fall tycker jag att plastikkirurgi är helt okej. Om man är vanställd på något sätt, eller verkligen vantrivs med sig själv, då kan det vara okej. Men när man är tonåring så "ska" man vara missnöjd med sin kropp, det är normalt.

Jag blir så arg och ledsen. Att det ens finns plastkirurgi är ju ganska sjukt. Det bevisar hur fucked up vårat samhälles skönhetsideal är. Att någon ska behöva skära i en för att man ska passa in.

Seriöst, känns som att det inte går en dag utan att jag har ont i huvudet. Idag så visste jag ju dock vad det berodde på, hade nämligen inte ätit något.

Hur som helst så är jag hemma nu. Det kändes sjukt jobbigt att åka ifrån älskling, har haft några helt underbara dagar. Jag vet att jag tjatar om det hela tiden, men jag längtar verkligen tills vi kan leva tillsammans varje dag. Jag räknar ner!

Egentligen borde jag fixa massor, men med tanke på att jag sov på en ganska hård soffa alldeles för få timmar inatt så orkar jag faktiskt inte.

Mja, vi satt och spelade hela natten så klockan halv sju på morgonen kom vi hem och somnade. Upp och hoppa igen vid typ tre, åt lite mat och spelade lite WII och sen åkte vi hit igen. Min dator är helt jippo så jag har bara kunnat spela Dungeon Keeperoch Peggle i flera timmar. Nu har jag tröttnat och har tråkigt. Får försöka hitta något annat spel. Någon som har något förslag?

Ja jo, som ni förstår stannar jag här inatt också. Missar ju "bara" religionen imorgon.

Alla verkar typ hata Alla Hjärtans Dag, haha. Precis det som dagen inte handlar om. Men hur som helst tycker jag det är en ganska fin dag. Jag håller med till tusen om att det är ett sätt för affärerna att tjäna pengar. Jag tycker inte dagen handlar om materiella ting. Jag och Alex har inte gett varandra någonting, men vi håller på att laga supergod mat (kyckling i houng- och limesås) och vi gick en extra mysig promenad i solen.

Ikväll ska vi inte göra så mycket, åker nog en sväng till de andra grabbarna en sväng. Vi var ju där igårkväll, det var rätt trevligt. Vi tänkt gå på bio, men verkar inte bli någonting med det. Kanske ser en film hemma istället.

Fredag den 13e va? GIMME WHAT YOU GOT säger jag! Tror det här blir en toppendag, krävs mycket för att den ska förstöras.

Började med att lyxa till frukosten genom att slänga i frysta bär i min fil och müsli. Jordgubbar, blåbär och hallon. Eftersom att min nya, sunda livsstil inte tillåter socker så var det lite surt, haha. Men gott ändå.

Om några timmar ska jag till jobbet och innan dess ska jag packa och göra mig iordning.Kanske hinna ta en bild eller två också till hemsidan jag ska göra. Efter jobbet blir det som sagt Uddevalla där vi ska hacka lite datta. Det blir nog trevligt.

Idag hade jag en kund som inte hade varit hos oss innan. Tog namn, adress, telefonnummer och hela köret. När kunden hade gått så skulle jag av någon anledning gå in i beställningen och kolla något. Då märkte jag till min stora förtvivlan att beställningen inte fanns kvar. Det enda jag kom ihåg var att att hon bodde i Mullsjö, datumet hennes dotter var född och att hon hette något med -stedt i efternamn. Började desperat Eniroa, men hittade inget. Ringde en nummerupplysning men de hittade inget. Ringde folkbokföringen, där jag satt i kö i typ en kvart och sen fick jag prata med en kvinna som efter en kvart lyckades få fram rätt person. Hon kunde inte kolla telefonnummer så jag eniroade hennes namn... Men så har kärringen hemligt nummer eller något för hennes nummer finns inte! Jag får väl helt enkelt skicka ett brev, haha. Så old school.

Hur som helst är det läskigt hur lätt det är att hitta människor.

Nu jävlar i min lilla låda! Nuuuuu, nu ska jag tamejfan gå ner i vikt. Helvete vad jag ska gå ner i vikt. Ni kan antagligen känna peppen hela vägen genom skärmen! Herregud, nu får det vara nog. Sluta klaga och gör något åt det lixom. Börja äta mindre portioner, mindre pasta, ris och potatis, bara godis på helgerna, mörk choklad om jag blir assugen, äta med jämna mellanrum, mycket frukt. En halvtimmes promenad om dagen. Alltså det är ju faktiskt inte helt orimliga mål. Grejen är bara att komma in i det, där ligger det svåra. Men jag ska klara det! Nu vill jag att alla skriver "GO KMULLS!!" och peppar mig.

Jag är väldigt sugen på att skaffa katt när jag flyttar hemifrån. Jag älskar katter och att ha en som är min egna skulle vara så gossigt! Om jag bestämmer mig för att skaffa katt så ska jag lätt adpotera en hemlös. Det kanske blir lite mer jobb och tid som måste läggas ner, men tänk vad underbart att kunna ge en stackars oskyldig kissemiss en andra chans.

Här finns en lista över massor av katthem i hela Sverige.

Jag och Alex sitter vid var sin dator och nördar oss. Haha. Osocialt, kanske vissa tycker, men jag tycker det är rätt mysigt. Det är lixom skönt att kunna göra saker för sig själv men ändå ha sin älskade bredvid sig. Det känns vardagligt på något sätt. Och dessutom gör vi ju saker tillsammans också, såklart. Kollade nyss på film tex.

Annars har jag lagt upp en väldigt detaljerad plan för de kommande dagarna, haha. Imorgon åker jag hem, och på kvällen åker Alex till sina vänner för att lana. På torsdag och fredag jobbar jag. På fredag kväll åker jag till Uddevalla igen och lanar lite med grabbarna (datanördar var det va?). På lördag ska vi fira Alla Hjärtans Dag på något sätt. Laga lite god mat kanske, ta ett mysigt bad.. På söndag åker jag hem. Alex kommer till mig på tisdag eller onsdag, för han ahr ingen skola resten av veckan. På fredag åker han hem och jag åker till Linda, om hon vill träffa mig.

Det är skönt att ha en plan. Om det ite blir såhär nu så blir jag arg i ögat!

 

Jag har suttit och pillat med utseendet på min mac de senaste timmarna, haha. Såhär blev det:

Överallt läser jag om hur man ska få bättre självförtroende. Att man inte ska ta någon skit, att man ska älska sig själv, koncentrera sig på de sakerna man gillar med sig själv. Folk skriver om hur bra de tycker att de själva är, att de har underbar personlighet. Att livet är för kort för att för att slösa bort på att känna sig osäker, man ska ta vara på livet och njuta av det till fullo och inte hålla på att försöka ändra på sig hela tiden.

Jag har läst sjuttioåttatusen såna texter men det hjälper inte. Jag vet att det stämmer, klart man mår bättre om man älskar sig själv, men hur lätt är det att bara ändra sitt tankesätt sen många år? Hur lätt är det att vara nöjd över sin kropp när media får det att framstå som normalt att väga 40 kilo? Många kändisar predikar om hur viktigt det är med bra självförtroende, men det är väl lätt för dem att säga, som ser perfekta ut. Om det inte vore för att de var så snygga hade de ju inte blivit kända från början. Det är så samhället ser ut tyvärr, ser man inte ut som samhället tycker är idealt, så är det svårare att klättra uppåt.

Jag tycker inte att jag är ful och en dålig människa, men det skulle kunna vara bättre. Det går inte en dag utan att jag stör mig på någonting med mig själv. Jag tror seriöst inte att jag kommer kunna gilla mig själv helt och hållet förrens jag går ner några kilo. "Men gör det då!" kanske ni tänker, men det är fruktansvärt svårt för mig. Vissa människor har lättare att ta tag i saker, men jag är inte en av dem.

Det spelar ju ingen roll att tusen människor säger att jag är jag är bra som jag är. Det ligger ju hos mig, det är jag som måste bli nöjd med min kropp och min personlighet.

Alkohol kan orsaka migränanafall, något som jag fick erfara imorse. Hela förmiddagen har någon borrat in knivar i min panna och mina ögon. Det finns seriöst ingenting som får mig att vilja dö så mycket som migrän. Det är som att leva i helvetet i några timmar. Man skakar i hela kroppen och det blir svårt att andas. Det gör för ont att ligga ner, det gör för ont att stå upp. Man vet helt enkelt inte vart man ska ta vägen.

Men nu har det gått över och om tre timmar går tåget till min hunbun. Längtaaaar!

Haha, mest konstigt i hela världen. Jag jobbade ju på Centrum som mingelfotograf innan (eller ja, jag jobbade typ två gånger men ändå). Idag smsade jag min chef och frågade om jag kunde använda mitt personalkort för att komma in gratis de kvällarna jag inte jobbar. Då svarar han att de inte har mingelfotografer längre, och att jag måste lämna in kortet ikväll, haha. Aja, jag får iaf använda kortet ikväll också, så jag och Jes drar till Centrum lite senare. Just nu gör vi oss iordning och lyssnar på Justice samtidigt som vi förtär alkohol. PARTY!

Haha, det är verkligen sant. Det stämmer att så fort man skriver om någon populär bloggare så höjs besökarantalet. Sen jag skrev inlägget om mannen vs kvinnan i bloggvärlden så har jag fått fler läsare. Inte mig emot alls, snarare tvärt om! Nu känner jag pressen att skriva om mode. Måste jag börja lägga in "dagens outfit" också för att folk ska fortsätta läsa?

Nej, det tänker jag inte göra. Så desperat är jag inte (än). Istället får ni läsa om att jag pluggat hela kvällen på Arbetetsmiljö Och Säkerhet. Nu kommer jag få 1000 nya läsare!

Jag börjar gråta när jag läser det här. Jag vet inte vart jag ska börja, vet inte vad jag ska säga.

Jag hittade Sabinas blogg genom en annan blogg som hade skrivit ett fint inlägg om henne. Jag kände att jag ville göra det samma. I den situationen som hon är i behöver man all uppmuntran man kan få. Jag tycker ni ska gå in på hennes blogg och skriva något stöttande till henne, för hon måste fortsätta kämpa! Jag känner henne inte, men hon verkar verkligen som en jättehärlig tjej. Levnadsglad, trevlig, hälsosam och öppen. Trots att hon har obotlig cancer och för bara några veckor sen fick reda på att hon har metastaser i hjärnan och ca 2-6 månader kvar att leva så verkar hon så himla stark. Så fruktansvärt att hemska saker alltid ska drabba de bästa. Det öppnar verkligen mina ögon. Man vet alltid att det finns, cancer finns och det finns människor, unga människor, som blir drabbade. Men när man får det såhär klart för en, läser om hur någon måste hantera det i vardagen, då blir det så.. shit. Jag önskar att jag kunde göra något.

Jag tänker på henne och hennes familj.

Jag fattar inte varför jag inte lär mig. Jag envisas alltid med att låna böcker, som jag aldrig lämnar tillbaka. Jag vet att jag kommer glömma det, men jag kan inte låta bli. Jag gillar att läsa, jag vill läsa. När det finns ett ställe där man kan fixa hur många böcker man vill, då kan man inte låta bli.

Men nu.. Aldrig mer.



Det är personligt rekord!
Jag försöker att inte bryta ihop, men 500 spänn för böcker jag aldrig ens läste.. Katastrof. Jag hade kunnat köpa den rosa, fina jackan på H&M för de pengarna! Aja, man lär sig av sina misstag iaf, och nu lovar jag mig själv dyrt och heligt att aldrig någonsin mer låna böcker på biblioteket.

Någon som vet om man kan betala av lite då och då? Skulle kännas mindre giftigt än att punga ut allt på en gång..

Jag har funderat ganska mycket på det här med varför det är så få killar som bloggar. Imorse var Kenza med i Vakna Med The Voice och där tog de upp just detta. De tog upp två killar som skriver blogg, som båda är homosexuella. Precis som de påpekade är det konstigt att det inte finns några riktigt manliga bloggar som handlar om verktyg, bygg och whiskey. Jag vill inte generalisera, men det är väl ändå så att killar är mer tekniska och sitter mer vid datorn? Om inte annat är det minst lika många killar som tjejer, så därför borde ju efterfrågan på manliga bloggar vara större. Alla stora bloggar handlar mer eller mindre om mode och skönhet. Förutom Alex Shulman's blogg, men den är det ju väldigt delade åsikter om.

Det kan ju iofs helt enkelt bero på att killar inte gillar att skriva och läsa lika mycket som tjejer gör. De är helt enkelt inte lika kreativa som oss. Eller vad tror ni? Varför finns det flest tjejbloggar?

Jag har hittat vart jag ska jobba iaf. Roligaste och lyxigaste kontoret i världen? Snacka om att tänka på sina anställda. Fler bilder hittas här.

Jag fick lite gjort idag iaf!
Jag åkte till A6 för att köpa lite grejer, sen kom pappa och hämtade mig och vi körde till Bankeryd där vi hämtade mitt lagade objektiv (äntligen!). Jag fixade soppa till mig och Jes och fram tills för en stund sen har jag stått och bakat cupcakes!

Det blev chokladcupcakes med en after eight i varje. De blev lite platta, och själva after eighten la sig i botten och blev helt seg. Men bortsett från det är de goda! Haha. Bättre lycka nästa gång lixom.




Jag gjorde två olika dekorationer. Ena varianten är helt enkelt grädde med kakao på och den andra är så kallad sockerpasta som jag gjort själv. Det är som marsipan, fast smakar godare och är lättare att arbeta med. Också den med kakao på. Båda har en halv skiva after eight med floursocker på. Jag tycker de med grädde är finast! Fast de med sockerpasta ska egentligen ha en spritsad kant också, men jag orkade inte.

Idag var det syo-dag, alltså massa folk som kommer och pratar om deras högskoleutbildning och sådär, för oss som snart går ut. Jag var inställd på att gå faktiskt, men imorse tog tröttheten överhand och jag låg kvar i sängen. Lite dumt av mig kanske, men ack så skönt.

Igårkväll pratade jag med Alex lite om framtiden. Jag har varit ganska inställd på att plugga i Göteborg och bo hos Alex i Uddevalla, och så pendla till skolan då. Så slog det mig att tänk OM vi gör slut. Nu säger ni att så ska man inte tänka, men det måste jag ju! Tänk, då står jag där med en halv utbildning och får flytta tillbaka till Jönköping. Det får väl helt enkelt bli så att jag fixar mig en lägenhet i Göteborg direkt istället, vilket kan ta ett år eller två. Men det känns ju också surt när man väntat i två och ett halvt år på att få flytta ihop och så måste man vänta massa mer år. Åååh vad jag hatar distans.

Idag har jag lite saker som jag tänkte få uträttande. Återkommer!

Alex åkte hem på förmiddagen, vilket ju var tråkigt, men annars har dagen varit förvånansvärt bra. Vädret har varit härligt och jag har känt mig helt.. lugn. Jag har inga läxor eller något annat att fixa. Helt chill helt enkelt.

Överallt i mitt hus var nakna människor som snuskade sig. Jag gick upp på mitt rum för att sova, men då kom det in en gubbe och frågade "Hur mycket tar du?" och jag förklarade för honom att jag inte är sån och att jag ska sova nu. Han fortsatte tjata och jag frågade om han hörde dåligt och bad honom gå ut från mitt rum. Han brottade ner mig på sängen och tvångskysste mig och började dra av mig kläderna. Jag sparkade och skrek "hjälp!" allt vad jag hade. Massa människor kom springandes för att kolla vad som hände, men då drog gubben upp ett gevär och pepprade ner alla, inklusive mig. Jag lyckades ta mig ner för trappan och sprang ut på gatan med gubben efter mig. Vi kom till ett öppet fält där han skjöt ner mig. Bredvid mig låg döda människor som han skar upp buken på och började kalasa på deras inälvor. Sen tog han en kniv och skar djupa jack i mina handleder så blodet sprutade.

Det var tur att älskling låg bredvid mig. Jag väckte honom och han höll om mig. Usch vad jag drömmer sjukt.