Jag börjar gråta när jag läser det här. Jag vet inte vart jag ska börja, vet inte vad jag ska säga.

Jag hittade Sabinas blogg genom en annan blogg som hade skrivit ett fint inlägg om henne. Jag kände att jag ville göra det samma. I den situationen som hon är i behöver man all uppmuntran man kan få. Jag tycker ni ska gå in på hennes blogg och skriva något stöttande till henne, för hon måste fortsätta kämpa! Jag känner henne inte, men hon verkar verkligen som en jättehärlig tjej. Levnadsglad, trevlig, hälsosam och öppen. Trots att hon har obotlig cancer och för bara några veckor sen fick reda på att hon har metastaser i hjärnan och ca 2-6 månader kvar att leva så verkar hon så himla stark. Så fruktansvärt att hemska saker alltid ska drabba de bästa. Det öppnar verkligen mina ögon. Man vet alltid att det finns, cancer finns och det finns människor, unga människor, som blir drabbade. Men när man får det såhär klart för en, läser om hur någon måste hantera det i vardagen, då blir det så.. shit. Jag önskar att jag kunde göra något.

Jag tänker på henne och hennes familj.