Jag fick ett sms av Stintan imorse. "...Vad som är ännu jobbigare är att det ligger en halv gurka i vår trappuppgång."  Det var så oväntat, så konstigt, så... oväntat! Men vänta, det kommer mer! Ringde henne när jag hade slutat och då berättade hon att hennes döva brevbärare kom och plingade på dörren, med den halva gurkan i högsta hugg. Stintan försökte förklara att det inte var henne gurka men den stackars döva mannen förstog inte. Då tog Stintan emot gurkan.

 Och det är ungefär här som jag drunkar i mina egna tårar. Har inte skrattat så mycket på länge.

Jorå, annars fyller jag ju år imorgon. Ska bli najs.