Träningsvärk. I låren.
Sprang i 30 min i fredags kväll. Ni kanske inte tycker det låter så fantastiskt, men med kondition som en 54årig snigel i koma var det en stor insats. Jag dog. Kan knappt ställa mig upp eller sätta mig ner, gå i trappor är en pina.

Hahahah jag är så tragisk.

Tänkte gå bort träningsvärken, så jag rastade min älsk i skogen lite igår. Det var finaste höstvädret på länge och det värmde i själen. Vi träffade massa sånna där söta, svarta skalbaggar. Och värken satt kvar.
Åkte med älsk och syster till affären för att köpa mat, lagade godgod veggomat. Satt vid tvn med resten av familjen hela kvällen. Det var mysigt tycker jag, men älsk verkade rastlös.

Idag:
Lager 157 med hela familjen (minus Alex, som nyss åkte hem DDDDD:).

Tjipp och hoj.