Idag var tamejfan ingen vanlig dag.
Mobilen pep och Frida frågade om jag ville träffas.
Gick 100 meter bort till henne. Drack te och åt säsongen första pepparkaka.
Vi gick en ganska lång promenad och det var skönt.
Pratade och prata och pratade och det var länge sen jag pratade så länge med någon.
Om allt och inget. Om religion och om kärlek och om vänner och festande.
Det var mysigt och jag hade glömt bort hur mysig och glad Frida är.
Sån vill jag bli.

Inatt är det valvaka, och jag skulle vilja kolla.
Men frågan är hur bra jag tyckte att den idén var imorgon bitti klockan sju.