På Hammarkullen blåser det alltid som fan. Det brukar vara folk överallt och de bygger om ett hus så det brukar vara fullt av ljud hela tiden. Men idag när jag gick till vagnen var det vindstilla och tät dimma, knäpptyst och inte en människa så långt ögat kunde nå. Jag tänkte att "this is it, nu är jag död".