Måste få gnälla lite, för nu var det länge sen jag gjorde det!

Har precis kommit hem efter ett underbart dygn med älsklingen. Saknar honom så otroligt mycket redan och jag hatar att jag inte alltid kan vara med honom. Det är så himla orättvist och nästan omänskligt att vi i tre och ett halvt år (på dagen faktiskt) har behövt skiljas åt gång på gång på gång.

Och så saknar jag mamma och pappa också. Kalla mig töntig, men jag gör verkligen det. Världens bästa mamma och pappa. Saknar inte bara att få mat på bordet och tvätten tvättad, utan också deras sällskap. Att komma hem och veta att även om ingen är hemma just nu så kommer de hem ikväll, efter jobbet. Lixom alltid veta att de finns där, de kommer vara hemma. Jag har spenderat alldeles för många ensamma kvällar i den här stora lägenheten nu, det driver mig till vansinne.

Saknar Jessica också. Fina syster. Det var så bra när vi båda fortfarande bodde hemma och vi hade så kul tillsammans. Saknar att skratta så jag gråter med henne, det är väldigt sällan jag gör det nu för tiden. Vi var så himla nära vänner, pratade om allt. Självklart inser jag att alla växer upp och klart man går lite skiljda vägar, men jag saknar det ändå.

Hela bussresan hem har jag haft musik på högsta volym i lurarna så nu tjuter det i öronen. Trots det ska jag försöka sova nu, imorgon väntar mer jobb..

Mammi och pappi på Liserberg i julas.