När jag satt på tåget på väg hem till Göteborg mådde jag verkligen piss. Det var sista gången någonsin jag träffade älskade kissen, och jag ville inte åka från mamma och pappa. Jag saknar Alex och ville egentligen följa med tjejkompisarna i Jönköping ut. Jag var helt gråtfärdig och kände mig ensamast i världen.

När jag kom hem låg det ett påskägg på min säng. I det låg små söta godishjärtan, Kinder Maxi (!!!!), duschgél i form av ett pacmanspöke och tårtformade örhängen. Och en liten lapp från Linda.

Seriöst. Jag blir helt rörd! En sån liten present har nog aldrig tajmats bättre. Så himla glad blev jag! Linda är världens bästa vän, hon känner mig verkligen innan och utan.