Jag har aldrig haft problem med mitt självförtroende. Visst, jag kanske skulle ta och gå ner några kilo i vikt och lära mig diskutera lite bättre, men det är väl inga jätteproblem egentligen. Och jag är väl ganska omogen, men det trivs jag med (förutom i situationer där jag verkligen behöver vara supermogen, men det händer sällan). Jag tycker jag är en ganska skön och rolig person.

Tills ikväll. Har börjat fundera lite. Jag snackar till exempel skit om andra, det sägs ju vara ett tecken på dåligt självförtroende. Jag kan inte ta kritik, blir skitledsen över det. Borde betyda att jag inte vill höra sanningen, vill inte veta om att jag har brister.  Det finns saker som jag inte vågar göra för jag börjar tvivla på att jag kommer klara det. Jag tänker ibland att det skulle vara underbart att vara en sån där person som lyser upp hela rummet, som alla älskar. Alltså är jag inte riktigt som jag önskar att jag vore.

Nu har jag kommit över förnekelsen. Vad gör man sen då?

Är alltså inte riktigt så här cool egentligen.