Idag har jag tillagat en lasagne som jag la ner mycket tid, kärlek, tårar och pengar på (fast det var egentligen Alex som la ner pengarna). Det var första gången jag gjorde lasagne, förutom en gång i hemkunskapen i sjuan som blev misslyckad. Jag spillde kokande vätska på hela mig och fick en brännskadad fot. Jag hade femton kastruller igång samtidigt och flängde runt som en dement höna.

Men vet ni vad?
Det var det tamejfan värt, för det var så jävla gott så ni anar inte. Dessutom gjorde jag min man glad, vi vet ju alla att vägen till en mans hjärta är genom magen, hehehe. Pastaplattorna var inte för hårda, den hade inte bränt fast och den var helt enkelt fenomenal. Den kanske kunde varit liiite mindre geggig, men man ska inte hänga upp sig på småsaker!



Det faktum att jag skriver ett helt blogginlägg om hur jag tillagade en lasagne säger väl ganska väl hur lite jag egentligen har att skriva om.