Vakuum

       2008-09-26 @ 01:06:11
Saknade tar stryptag på mig om natten.
Nio mil känns som 15 000 ljusår, 
fem dagar känns som ett decennium.
Så hjälplös när ångesten river, klöser, slår på mig.
Härliga känslor bubblar över, blir till frustration.
De behöver få utlopp.

Avståndet driver mig till vansinne.
Jag vill försvinna in i dina armar, bli kysst i pannan och långsamt struken över håret.
Nu, nunununu.

Men jag kan inte göra annat än vänta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback